ChristianH_banner

Det brinner på Fotografiska


Publicerades 2019-10-09

“Ett hål i tapeten, ett hål i ozonlagret, ett hål i ekosystemet.” Achillea Dahl har besökt Fotografiska i Stockholm och Residence of Impermanence, en tankeväckande utställning om människans förlorade kontakt med naturen.

 

Det brinner på Fotografiska. På andra våningen har Christian Houge utställning Residence of Impermanence flyttat in. Motiven föreställer uppstoppade djur mot en vacker tapet som står i brand. På varenda bild är det snart förkolnade djur som är riktade mot kameran. En zebra, ett lejon, en hök. Lågmäld, suggestiv musik spelas i bakgrunden och det är dimmigt, nästan som att röken sipprar ut genom bilderna och omsluter rummet.

Precis vid ingången står en text skriven av Christian. Han beskriver ingående projektet och syftet. Berättar detaljerat om val han har gjort och vad han vill att den här utställningen ska väcka. Hur människan tappat kontakten med naturen. Den vackra tapeten, som agerar bakgrund, är engelsk handgjord med inspirerade koloniala mönster för att representera den makt människan ansetts sig ha över sin omgivning. Elden, säger han, symboliserar både förstörelse och skapelse. Han menar att djuret släpps fri i samband med ritualen att tända eld på det. Innan jag sett bilderna och bara läst texten blir jag först provocerad, har svårt att tänka mig att en sådan hemsk handling kan hänga ihop med frihet.

©Christian-Houge-2018-Lion

Christian Houge – Lion, 2018

Första bilden jag möts av är ett lejon som stirrar på mig med lika intensiv och eldig blick som lågorna den omgärdas av. Den står fullständigt i brand och slukas i en rasande eldsvåda. På långsidan nästan sticks det i ögonen av hettan från en svan. I mitten av en kortvägg är det en projektion på en kudu. Gröna flammor slår upp. Den ser nästan demonisk ut. Christian ställer frågan vad det är som väcker obehag när vi ser på dessa bilder. Om vi kan spegla oss i dem. Jag tror mänskligheten borde spegla sig i den här kudun och de gröna flammorna.

På en bild finns inget kvar. Djuret är helt bortbränt. Det går inte ens att utläsa vad det en gång föreställt. Kvar är bara en prydlig ram, vacker tapet och ett stort svart hål. Ett hål i tapeten, ett hål i ozonlagret, ett hål i ekosystemet. Symboliken i alla djur som redan är utrotade. Som försvunnit och lämnat ett svart tomrum. Det tomrum som vi har skapat.

Även om bilderna är estetisk tilltalande finns det inget vackert i dem. Inte i bakgrunden, inte i verkligheten i vilken vi låtit djuren förintas. Jag förstår vad Christian menar när han säger att djuren blir fria i samma stund som glöden träffar dem. De är inte längre en prydnad, ett samlarobjekt, ett uppstoppat ting som hänger på väggen. De kremeras här på bild för att sedan inte finnas mer. I den bästa av världar skulle de aldrig blivit troféer överhuvudtaget och ingen av de skulle finnas till för att behaga mänskligheten. I samband med att de brinner upp försvinner tillgången till dem och den äganderätt vi anser oss ha över naturen förflyttas. Jag är glad att de brinner, förhoppningsvis leder det till att de en dag kommer sluta göra det.

Christian Houge - Kudu

Christian Houge – Kudu

Det finns något definitivt i att motiven inte finns längre. Att när de väl fattat eld går det inte att göra ogjort. Så många arter är redan utrotade och kommer aldrig komma tillbaka. Det är en brutal handling att låta dem brinna. Ändå känns det som att djuren äger elden och inte tvärtom. Kanske har det att göra med de skarpa blickarna man möts av som får en att känna skam inför att mänskligheten någonsin lät det börja brinna.

En hök ser ut att flyga igenom ett hav av röda flammor och kommer snart bli till stoff men ingen Fågel Fenix kommer resa sig ur askan. Det vi tagit sönder är trasigt. Vi kan bara fixa morgondagen.

 

 

Christian Houge –  Residence of Impermanence

Fotografiska Stockholm

Visas tom 24 november

 

 

Omslagsbild: Christian Houge – Lion.


Om Achillea Dahl

Achillea Dahl, 30 år och uppvuxen på västkusten men bosatt i huvudstaden. Älskar att skriva, stå på scen och sitta på balkongen med gitarren och äta choklad tills jag är mer choklad än människa.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *