Landet-Inuti-Foto-Martin-Brunn-2

Den närmaste var ju i Ryssland


Carmen Jedrzejak har sett Riksteaterns Landet Inuti och berättar om en oförglömlig show som ger henne både medlidande och skratt.

Sittandes på stolar som bildar en fyrkant väntar vi på pjäsens början. Utan att märka skådespelarna kör pjäsen igång. Uppmärksamt observerar jag från min stol. Jag känner mig bekväm med fyrkanten som bryter upp distansen mellan publiken och scenen. Tre män sittandes i publiken ställer sig plötsligt upp och presenterar sig själva. Enkla män, med sneakers, skjorta, bomberjacka och jeans.

Till min förvåning är dessa tre män historiens röst. Dessa röster av ett 20-tals personer som har varit en inspirationskälla i showen. Med kaffebryggaren som skiljer scenerna åt får jag följa med genom berättelserna som blir oförglömliga för mig.

Röster runt om i Sverige berättar om upplevelsen de hade varit med om som hbtq personer. Publiken får följa med när en kille blir kär i en annan. I börjar chattar de genom en dejtingsida men trots att de är blyga vågar de ta steget för att ses i verkligheten.Båda två berättar om första träffen. Person ¨ett¨ bjuder hem person ¨två¨. Hur han kämpar med köttfärsen för att imponera, köttet blir bränt och person ¨två¨ är vegetarian. Hur chockad personen ¨ett¨ är när han ser sin blivande partners tortillabröd formad likt en glasstrut.

Deras förhållande utvecklas och spricker lika fort, den ena lämnar staden för att söka sig vidare. Sista träffen blir smärtsam. Han som stannar kvar i staden väljer i början att inte hoppa av sin mammas cykel för att känslan av att ¨vara på väg¨ är viktig. Som tur är hoppar han av cykeln och tar farväl av sin kärlek. Detta är bara ett av många exempel som denna pjäs vill ta upp för att visa oss hur vårt samhälle är uppbyggt, att vi alltid ska vara på väg någonstans. Att vi ska känna tvång till konstant ¨utveckling¨.

Under pjäsens gång får vi se när sopsäckar med jord blir utplacerade på golvet. En av viktigaste delarna, små plantor blir väl planterade. Jag tänker inte avslöja vad jorden bildar, det måste man se med sina egna ögon.

Att inte se en enda person i sin närhet på en dejtingsida upplevs som ett obehag i våra liv. ¨Den närmaste var ju i Ryssland.¨ Att alltid sträva efter något annat får oss missa det vi redan har. Att vara nöjd med det man har är också ett misslyckande i sig. Vad ska man tänka då? Hur ska man vara? Frågor som alla ställer sig någon gång i livet. Frågor som dessa tre skådespelare tar upp i showen.

Mycket hände under den korta tiden som skådespelarna stod på scen, det som kan göra pjäsen ännu grymmare är längre speltid till att gå in djupare på ämnen som tas upp.

Sittandes i publiken väcktes många känslor hos mig. Jag skrattade, kände medlidande med andra människor som försöker hitta sin egna plats på denna planet och i livet. Jag kände även ångest, inte den jobbiga ångesten man inte blir av med utan den ångesten som väcker, väcker på det sättet till att uppskatta livet ännu mer.

Jag rekommenderar starkt att se Landet inuti, oberoende om man är HBTQ-person eller ej.

Vill du se Landet inuti så spelas den på följande platser:

16 juni, Luleå

27 juni, Kiruna

10 augusti, Malmö

25 augusti, Bollebygd

 

Omslagsfotograf: Martin Brunn


Om Carmen Jedrzejak

Carmen Jedrzejak, 21 år. Skådespelare och dramatiker, som bland annat skrivit pjäsen "Två Sanningar" som nominerades till årets Spot On på Scenkonstgalan 2016. Lyssna på Carmens podcast på Soundcloud! --> https://soundcloud.com/carmen-jedrzejak

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *