Glupahungerns, Av och med Ellenor Lindgren, i regi av Lillemor Skogheden, Västerbottensteatern.

Berättarkonst som expanderar fantasin


Publicerades 2019-02-07

Scenkonstgalan 2019

“Berättarkonst handlar mycket om bilden, jag berättar ju bara, sen händer det inne i mottagaren.” Agnes Brusk Jahn har pratat med Ellenor Lindgren vars föreställning Glupahungern är nominerad till Scenkonstgalan 2019.

 

Ellenor Lindgren är en frilansande skådespelare och dramatiker från Skellefteå. Tidigare har hon bland annat drivit frigrupper och producerat flera egna föreställningar, som Lifsens rot baserad på boken med samma namn av Sara Lidman, där Lillemor Skogheden var regissör. Ellenor och Lillemor arbetade tillsammans igen med föreställningen Glupahungern, som nu är nominerad i kategorin Årets formförnyare inför Scenkonstgalan 2019.

 

Grattis till nomineringen! Hur känns det?

Det känns faktiskt jättekul att vara nominerad i just den här kategorin, för det var en av intentionerna med den här idén – att expandera berättarkonsten men också användandet av ljud inom scenkonst.

Ellenor berättar att hon länge funderat på hur berättandet kan expandera med hjälp av ljud, och försökt sälja in flera föreställningar på temat, tills Västerbottensteatern var de som nappade.

– Berättarkonst handlar mycket om bilden – jag berättar ju bara, sen händer det inne i mottagarens fantasi. Ljud kändes som ett givet medium för att kunna expandera fantasin, och göra den större, rikare. Vi har jobbat med surroundsystem och loop-pedal på scen där vi kan loopa andetag, kroppsljud och meningar. Man är omgiven av ett ljudkollage hela tiden under föreställningen. Vad jag också ville undersöka var hur man kunde göra det spännande för vuxna. Nästan som action, fast ändå inte. Kan det vara spännande på riktigt fastän det bara är en person som står och berättar? Och det verkar ha lyckats, för efteråt har jag fått feedback från personer som säger att ”det var läskigt!” och det har ljudbilden hjälpt till med.

 

Underrubriken för Årets formförnyare är ”vi vill hylla nya tankar om rum och nya rum för tankar”, hur skulle du säga att föreställningen skapar det ena eller det andra?

– Genom den här ljudbilden så expanderar vi publikens fantasi. Det är det där det sker, upplevelsen. Och spännande var det för mig att våga vara allvarlig. Det är lätt att vara rolig och få skratt, men att få göra något på allvar, dramatik och monolog i två timmar, den intentionen. Det var väldigt roligt att se sen att det verkligen funkade. Många sa att det inte var teater, just för att formen är förnyad så man vet inte vad man ska kalla det. Nästan som en konsert fast ändå inte. Det var liksom något nytt. Så jag har fått den feedbacken innan, även innan denna nomineringen.

Glupahungerns, Av och med Ellenor Lindgren, i regi av Lillemor Skogheden, Västerbottensteatern.

Glupahungern, av och med Ellenor Lindgren, i regi av Lillemor Skogheden, Västerbottensteatern. Foto: Patrik Degerman

Glupahungern är en släktkrönika som spänner över tre generationer, med åtta karaktärer som alla spelas av Ellenor själv. Hon skiftar mellan de olika karaktärerna och däremellan använder hon sig av just ljuden, för att skildra de karaktärer hon själv inte spelar för tillfället. Något hon beskriver som att ”spela mot green screens fast utan green screen.”

Föreställningen är baserad på Andrea Lundgrens bok från 2014 med samma namn. Ellenor berättar att hon fann boken av en ren slump för några år sedan, och inte kunde lägga den ifrån sig. Hon kontaktade Lundgren som blev eld och lågor när Ellenor frågade om hon fick göra en föreställning av berättelsen.

Det jag föll för när jag läste romanen var hur hon mixar världar – dröm, och nån form av saga, väldigt symbolisk hittepå, med natur och realism. Hon mixar dessa tre och låter dem gå ihop, och man vet inte vad som är vad. Det var längesen jag läste en författare som vågar göra det på det här sättet. Det fanns så många djup, det var det jag föll för.

Hon hittar på en egen mystisk värld i dessa norrbottniska djupa skogar. Det finns en väldigt fin symbolik i det som jag verkligen fastnade för. Det är det jag försökt lyfta fram, och det tyckte författaren också att jag hade lyckats med. Hon skriver också utifrån sina egna drömmar, det är nog det som gör det så rikt.

Glupahungerns, Av och med Ellenor Lindgren, i regi av Lillemor Skogheden, Västerbottensteatern.

Ellenor Lindgren. Foto: Patrik Degerman.

På frågan om vad som blir nästa projekt berättar Ellenor att hon nu planerar att ta sina ljudprojekt ett steg längre, med den nya föreställningen Lev!, baserad på Sara Lidmans tal. Föreställningen har premiär i Jörn maj, och kommer sedan turnera runt. En föreställning hon hoppas ska bli ”både som en käftsmäll och en smekning på kinden”.

Hon är ju ganska rakt på sak, Sara, vilket jag tycker behövs idag. Det är så roligt att läsa hennes tal, för det är så mycket som är aktuellt än idag. Hon förespråkade förkortad arbetsdag på 80-talet till exempel. Allt det hon vill säga känns aktuellt än idag så det känns kul att lyfta upp det och arbeta det.Det blir som ett disco på 45 minuter, någon slags scenkonstföreställning, jag har inte än kommit på vad det är för kategori, vad jag ska kalla det.

 

Vem vet, tack vare Ellenor Lindgren kanske framtidens teatrala ljudbild blir en annan, en större, mer experimentell och omslutande. Formförnyare, det är hon i alla fall.

 

Scenkonstgalan 2019

Stora Teatern, Göteborg

Måndag 18 februari, 19.00

Dörrarna öppnas 18.00 för mingel i kristallfoajén

 

Läs mer:

Glupahungern

 

 

Omslagsfoto: Patrik Degerman


nyhet_biljett   Scenkonstgalan 2018


Om Agnes Brusk Jahn

Agnes Brusk Jahn, 26 år från Göteborg, målar abstrakt bildkonst och skriver. Förutom att vara skribent på Scenkonstguiden är Agnes även konstkrönikör och -recensent för Borås tidning, samt praktiserar på Galleri Hammarén. Följ Agnes på instagram: agneselsamatilda

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *