Kostym och Foto: Daisuke Tsukuda

Årskrönika ur en asexuell cyborgs perspektiv


Publicerades 2019-01-03

“Det senaste året har #metoo-rörelsen ritat om den konstnärliga kartan i Sverige.” Konstnären och filmaktivisten Emie ger er en årskrönika av 2018.

Emie (Eva-Marie Elg) verkar som konstnär både i Malmö och London. Hennes huvudteman är sexualitet och identitet och hon inspireras av posthumanism. Då Emie har stelopererats för skolios använder hon Cyborg Drag metaforiskt i sin konst för att förhöja synen på funkispersoner och asexuella. Detta är Emies årskrönika.


Med mina alteregon Asexual Rebel och sexboten E-ME 2.0 skapar jag de förebilder jag önskar att jag haft.

Det senaste året har #metoo-rörelsen ritat om den konstnärliga kartan i Sverige.
Tillsammans kastade vi om strukturer som ansågs vara permanenta och maktutövande beteenden som bortförklarats som mänskliga.
Givetvis krävde en progressiv våg en hård ström av bakåtsug.
#metoo-rörelsen blev att förknippas med tidningars sensationalistiska rubriker. Clickbait-kulturen förvanskades till rörelsens agenda. Det stora i att skammen äntligen skingrades genom kollektivets styrka felrubricerades och blev att benämnas som häxjakt. F! tappade enorma mängder röster sedan riksdagsvalet 2014 och nu står vi inför en katastrofbudget som hårt attackerar kultursfären.

Men vi är förstås många som använder vågens bakåtsug till att ta en djup inandning. Och med den inandningen tar vi sats inför nästa våg. Vi använder strömmens bakåtsusande kraft till att få perspektiv. Utvärdera. Samla ny kraft och organisera oss.

Till exempel såg 2018 helt nya konstpolitiska initiativ. Bland annat Konstnärslön.nu som Basinkomst Malmö bjöd in till ett fördjupat offentligt samtal vi kallade #basinKONST. Dessutom skapades konstaktivistgruppen METOOD i Malmö som en förlängning av #konstnärligfrihet (#metoo-uppropet inom konstområdet) och gav ut en egen nyårsdikt på nyårsafton i samklang med #tystnadtagning’s och #ringsamtidring.

 

Sluta vara individualist

Vi står inför en tid då vi som konstutövare och kulturarbetare måste bryta oss loss från den nyliberala eran. Sluta vara individualist. Framgång inom kultur är inte mätbar. Sammanhang, deltagarkultur och skapande bör uppvärderas, oavsett om gemenskapen föds inom en etablerad institution eller som grupperingar i periferin.

Konkurrens och idén om det enskilda geniet är en kapitalistisk konstruktion och förlängning av den Amerikanska Drömmen.

Frihetsgudinnan var ursprungligen en metafor, ett bildspråk för frihetslandet.
Idag i Trumps Amerika läser vi statyn med andra ögon.
Politiskt upplever många länder just nu en regressiv och fascistisk tid, likt en bakåtsugande våg.

Vi behöver arbeta kollektivt för en nyskapande bild av Kvinnan (eller snarare, alternativ till Mannen) som varken symboliserar nationen eller Askungen-individualism.

Konstnärer och kulturälskare har ett stort ansvar att vända trenden och skapa nästa våg av framåtskridande.

 

Asexualitet som tanke och rörelse bryter sig loss från samhällets normer

Att arbeta på sitt sexuella kapital, digitala “brand” och med en extremt tillgänglig sexuell valfrihet utarmas vår redan begränsade energi och tid i en samtid av heltidsnorm och oavlönade måsten.

Samtyckeslagen trädde äntligen i kraft under året och som posthumanistisk konstnär arbetar jag med asexualitet som huvudtema i min A Sexual Series.

Asexualitet kan upplevas och feltolkas som en moralistisk motreaktion till den sexuella frihetskampen. Men som jag och Malin Bergman förmedlade i Metro Debatt: Efter #metoo krävs utrymme för samtal och reflektion innan vi kan uppnå sexuellt samtycke inför oss själva och andra.

Asexualitet som tanke och rörelse bryter sig loss från några av samhällets normer. Rörelsen problematiserar en kolonial blick på den Andra och hur vår samtid hanterar och uppmuntrar sexuellt kapital.

 

Min önskan för 2019

Min önskan för 2019 är att ingå i ett fördjupat samtal om hur vi kan existera hållbart och utgå från egenvärde och kärlek till våra medmänniskor och övriga arter. Men även anti-kapitalistiskt, anti-rasistiskt och icke-individualistiskt.

Fast rörelsen behöver enas kring och formulera lösningar vi kämpar för, snarare än emot.
Så vi tillsammans kan vara framåtskridande och progressiva, snarare än defensiva.

Heja oss alla inför 2019!

 

Emie // Eva-Marie Elg, som har #genuinelyNOfuckstogive

 

Mer om mig som posthumanistisk konstnär inom det asexuella spektrat:
https://asexualartists.tumblr.com/post/170808470920/interview-emie

 

Bild: Kostym och Foto – Daisuke Tsukuda


Om Emie Eva-Maria Elg

Emie är konstnär och filmaktivist. Hennes huvudteman är sexualitet och identitet och hon inspireras av posthumanism. Då Emie har stelopererats för skolios använder hon Cyborg Drag metaforiskt i sin konst för att förhöja synen på funkispersoner och asexuella. / Instagram: @semiemie / Facebook.com/HappyEndingsProductions / Twitter: @happyendingsltd

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *