Operabyrån

Årets feministiska barockhändelse


Den 16-17 januari fylls Röda Sten Konsthall i Göteborg av barocka kvinnor, arior, samtidskritik och historieuppdatering. Barocka kvinnor är namnet på den feministiska festival där vi får möta bortglömda kvinnliga kompositörer. Sara Östebro har pratat med initiativtagarna.

Bakom festivalen Barocka kvinnor står stockholmsbaserade Operabyrån, en feministisk frioperagrupp som startades av sopranen Christina Larsson Malmberg och barockviolinisten Catalina Langborn 2010 då de båda gick masterprogrammet på musikhögskolan i Stockholm.

”Det spelas mer musik skriven av Beethoven än av alla kvinnliga kompositörer tillsammans”.

Christina berättar om Operabyråns drivkraft, att gräva fram musik skriven av kvinnliga kompositörer från barocken och att lyfta kvinnors historier. Ett arbete som förändrar bilden av vår historia, men vårt samtal startar här och nu, i vår samtid. Christina berättar om den tydliga och krassa statistiken som visar att 3.8% av den musik som spelas på de större musikinstitutionerna i Sverige är skriven av kvinnor, resten av män.* Christina fortsätter:

”Det beror ju inte på att det inte finns musik, utan det finns en kanon av musik som spelas där samma stycken återkommer. Och det finns också fördomar om att musik av kvinnor inte håller samma kvalitet. Vi försöker slå hål på de myterna och vi har ägnat mycket tid åt att leta i arkiv och hitta de där guldklimparna och sprida dem till omvärlden.”

1294

Och nu till helgen får Göteborg chansen att ta del av dessa guldklimpar. Christina berättar om idén till festivalen, som Operabyrån själva står bakom. ”Vi ville passa på att göra en manifestation. Och det finns så många bra barockmusiker i Göteborg, så vi ville involvera dem så att det kunde spelas ännu mer musik, och bli en större grej.” Festivalen, som beskrivs som ”årets feministiska barockhändelse” har ett program bestående av både en konsert, scenkonst och fördjupande publiksamtal, och med sig har de bland annat fått göteborgsbaserade gruppen Utomjordiska vars föreställning Witch, Bitch, Temptress, Feminist har världspremiär under festivalen.

 

Alla var komponister.
Alla glömdes bort.
Alla var kvinnor.
Vi måste säga deras namn.
Vi måste spela deras musik.

– Ur beskrivningen av festivalen Barocka kvinnor

 

Operabyråns egna bidrag till festivalen är Ingjutet i mitt hjärta, en berättelse om kompositören Antonia Bembo, ett musikaliskt underbarn född i Venedig under 1600-talet. I historiska dokument har de kunnat ta del av fragment ur hennes liv, hur hon studerade hos Francesco Cavalli, om hur hon egentligen skulle gifta sig med lutenisten Francesco Corbetta, men istället blir bortgift med en våldsam man hon blir tvingad att fly ifrån, tvingad att lämna sina barn. Hur hon genom Corbettas hjälp får framträda för Solkungen Ludvig den 14:e som fattar enormt tycke för hennes skapande och ger henne ekonomiskt beskydd under resten av hennes liv.

Gruppens sökande tog dem till Bibliothèque nationale i Paris där Bembos musik finns bevarad. ”Det var ganska svårt att hitta. Det finns nästan ingen modern utgåva av hennes musik, så det mesta är handskrivna noter från 1700-talet”, berättar Christina och fortsätter, ”Vi har riktigt grottat ner oss i det här. Och så tycker vi att hennes historia är så otroligt spännande, och drabbande.”

hjarta

Föreställningen är byggd på ett urval av musiken de hittat i sina efterforskningar. Musik av Bembo, men också av hennes kollega Elisabeth Jacquet de la Guerre. Emma Broström anlitades för att skriva själva librettot, själva historien, Helena Röhr för regi och musikern Mattias Petersson för att skriva nyskriven elektronisk musik, ett modernt och kontrasterande element som samtalar med det historiska materialet.

”Vad är din passion? Och vad är du villig att offra för den?”

Föreställningens ”tagline” tar upp frågan om vad vi offrar för våra passioner. Jag frågar Catalina och Christina om deras egna förhållande till sina passioner, och om de själva behövt göra uppoffringar för sitt skapande.

Catalina börjar: ”Föreställningen är ju såklart inspirerad även av oss som är med. Vi har diskuterat vilka saker man måste offra för att kunna utföra sitt yrke, till exempel, och slitningar som finns även i dagens samhälle. Att vara mamma och konstnär, till exempel.” Christina tillägger: ”Det finns ju slitningar  – att jobba kvällar och helger, att resa mycket, och egentligen vilja vara hemma med sin familj och finnas till som mamma. Att känna att man inte riktigt räcker till någonstans. Det är ett ganska stort offer ibland, att ändå fortsätta vara frilansande musiker. Men jag hoppas att jag i förlängningen kan vara inspirerande för min dotter, att hon också följer sina drömmar.”

Operabyrån

Tanken med festivalen, och Operabyråns arbete i stort, är att lyfta det historien missat. På frågan vad de tror att vi riskerar att glömma bort av idag , vad vi ska göra för att inte riskera att göra om samma fatala misstag, svarar, först, Christina: ”Nu börjar vi här, som en liten gräsrotsrörelse. Sen så hoppas vi att den här idén kan spridas till flera städer, kanske flera länder. Drömmen är ju att det ska bli fullständigt självklart att spela musik av både män och kvinnor. Och att man ska gå på kvalitet, och inte bara spela det som är känt. För det är så lätt att det blir samma verk som sätts upp igen, och igen och igen.”

Hon tror att den nyskrivna musiken av idag ligger i farozonen.”Nyskriven musik, skriven av både män som kvinnor, är en marginaliserad grupp idag. det är väldigt vanligt att man spelar 1800 och 1900-tals musik”. Catalina tillägger: ”Där behöver vi göra mer, det är en jätteviktig del för den klassiska musikutvecklingen.”

Vi kommer in på vår samtids vurm för de klassiska verken, att det lätt glöms bort att klassikerns ställning inte alltid varit så hög. Att det under lång tid varit mycket vanligare med nyskrivna verk, och att vår bild av hur det var förr blir felaktig när viktiga beståndsdelar glömt bort. I fallet Antonia Bembo och Elisabeth Jacquet de la Guerre understryker Christina: ”De här kvinnorna var stora och berömda på sin tid. Inte alls bortglömda, och deras musik spreds över flera länder” och Catalina fortsätter: ”Det där är så viktigt. Det är ju samma sak inom dramatiken – som Strindbergs kollegor som knappt alls spelas idag. Strindbergs pjäser var ju mycket repliker på hans samtida kvinnliga kollegor. Så det blir absurt när man bara spelar ena halvan av samtalet.”

 

Barocka kvinnor

16 – 17 januari

Röda Sten

Ingjutet i mitt hjärta spelas även 18 & 19 januari

 

*Siffror för åren 2012-2013, enligt KVAST. 2013-2014 har siffran ökat något, nu till 7,9%, vilket gör att det spelas något mer musik av kvinnor än vad det spelas musik skriven av Beethoven, där Beethoven ligger efter med 0,9%.

Omslagsfoto: Johan Westin

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *