20160729_153401

Jag ångrar ingenting


Tove Gilvad har gjort en djupdykning i Malmö kompaniet Peacock’s nya produktion “Jag ångrar inget” som har tagit sig an Edith Piafs liv och konstnärsskap. 

Hon levde inte för att sjunga. Hon sjöng för att leva. Och det har sagts att det liv hon levde är så sorgligt att det nästan är för vackert för att vara sant. Jag ångrar ingenting är en poetisk berättelse om Edith Piaf.

Edith Piaf var en av förra århundradets mest älskade sångerskor. Hon levde intensivt och självförbrännande. Hennes liv är legendariskt och var fyllt med tragik, dramatik, passioner, kärlek och musik. Hon blev lämnad av sina föräldrar, växte upp på sin farmors bordell, förlorade sitt barn, sin stora kärlek och till slut sin hälsa. Men rösten bestod, och hennes sånger och liv berör oss fortfarande. Till sista andetaget ville hon ge det bästa hon hade inom sig. Sin röst. Sina visor. Sitt liv. Och det var med orden Non, je ne regrette rien, jag ångrar ingenting, som Edith Piaf lämnade scenen och sitt testamente till världen.

 

Det finns olika dramaturgiska sätt att gestalta en välkänd personlighet på scen. Ett kan vara att låta ljuset falla på personen inifrån och ut. Eller så gör man tvärtom och låter andra personligheter samla och återge fragment i olika vittnesmål som kastar ljus på den berömda personen. Håkan Sleman och Miguel Ángel Fraga väljer den senare strategin i sin föreställning Jag ångrar ingenting.

 

I Jag ångrar ingenting står Håkan Sleman ensam på scen och gör samtliga åtta roller. Ingen av dem som Edith Piaf. De åtta figurerna på scenen är både fiktiva och verkliga personer som gör nedslag i Ediths liv och skildrar viktiga händelser från olika årtionden. Varje karaktär berättar sin historia om den lilla sparven och avslutar med ett sångnummer.

 

En idé till att berätta om olika divor på scenen föddes för några år sedan, och pjäsen Jag ångrar ingenting är först ut. Pjäsförfattarna tar upp de delar de själva tycker är intressantast i Edith Piafs liv, och väljer att lägga fokus på hennes karriär. Håkan Sleman är en erfaren revy- och dragshowartist, känd under artistnamnet Edith Crepp. Han påbörjade manusarbetet förra hösten och skrev en lång monolog, som till en början var tänkt för en rollkaraktär.

 

– Jag skrev ett utkast och Miguel kom sedan med rödpennan och hjälpte mig att dramatisera texten. Han föreslog också att vi skulle bryta upp monologen och låta andra berätta om Edith Piaf i stället för att hon själv står på scen. Tillsammans bearbetade vi texten under våren och började repetera strax innan sommaren, säger Håkan Sleman.

 

Jag ångrar ingenting är en vacker, vemodig, roande och oroande musikmonolog där publiken får höra starka berättelser om livet och kärleken. De sentimentala sångerna på scen skildrar Edith Piafs upplevelser av kärlek, lycka, sorg, förtvivlan och förtröstan. Håkan Sleman sjunger live och framför alla sånger på svenska.

Publiken bjuds på en kontrastfylld föreställning med flera av Edith Piafs odödliga sånger. Hennes liv kantat av anekdoter är en fantastisk historia om hur det är att komma från ingenstans och ändå lyckas bli någonting. Att resa sig ur fattigdomen och övervinna på förhand givna omständigheter. Håkan Sleman tycker att Edith Piafs liv inspirerar oss alla. Hon var en äkta artist som levde och brann för konsten. Det enda som betydde någonting för henne var att sjunga. Hon vägrade att överge sin publik. Hennes röst lever vidare för evigt.

 

– Trots ett eländigt och sorgkantat liv rörde hon sig ständigt framåt för att skapa sig ett bättre liv genom konsten, och det finns nog ingen annan artist än Edith Piaf som har levt ett sådant intressant liv. Ett äkta konstnärsliv som tål att berättas för varje ny generation.

 

Läs mer om föreställningen  –>  Jag ångrar ingenting

spelas fram till 13 augusti i Malmö.  

 


Om Tove Gilvad

Göteborgare i Malmöexil. Kultur- och samhällsintresserad kommunikatör som gillar serier och värdelöst vetande, vars guilty pleasure är dokusåpor om glamouröst skandalösa hemmafruar. Har en tro på scenkonsten som ett kraftfullt verktyg för att mötas och få till stånd en intellektuell och emotionell förändring – alltid i nära samverkan med publiken. Att all konst och kultur bidrar till nya samtal som inte annars skulle uppstå.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *